google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: oktober 2008 google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

fredag 31 oktober 2008

Besök i Sverige

Vi har precis kommit hem från två veckor i Sverige. Vi är nu fullpeppade med elände och jordens undergång så vi klarar oss ännu ett halvt år i Frankrike. Skämt åsido så visst talar man om finanskrisen och den globala uppvärmningen och allt annat elände i Frankrike också, men här finns det en anda av att man skall klara av det, inte denna totala orgie i eländesnyheter och njutningsfulla katastrofmeddelanden som svenska massmedia ägnar sig åt. Så många hot mot våra liv i form av livsmedel, konsumentprodukter, naturkatastrofer och andra hemskheter som man matas med i svenska media har åtminstone jag aldrig mött någon annan stans. En annan skillnad mellan Frankrike och Sverige är att man inte väver in undergångspropagandan i underhållningsprogram, matprogram, frågesporter, trädgårdsprogram, söndagsandakten och snart sagt allt utan låter det höra hemma i nyheterna och kanske i något debattprogram.

Bortsett från att vi träffade många goda vänner och kära släktingar var vistelsen inte så där helt lyckad eftersom jag först fick en rejäl förkylning och sedan ett diskbråck som gjorde mej fullständigt invalidiserad under några dagar. All heder åt Accessakuten i Göteborg som med trevligt bemötande och dunderdroger fick mej på benen igen. Jag var verkligen imponerad över hur bra det fungerade att besöka läkare i Sverige fastän jag är skriven i Frankrike. Eftersom jag har ett svenskt personnummer kostade det bara 200 kronor. Lite senare insåg jag att apoteket ser konkurrens runt hörnet för dom har blivit oerhört kundorienterade och trevliga – all heder åt den svenska sjukvården!

Jag har ju klagat på den franska trafikkulturen. Det är faktiskt så att folk kör lugnare, trevligare och mer hänsynsfyllt i Sverige. Däremot har vi andra trafikhuliganer som är väl så otrevliga som de franska bilisterna. Jag talar om svenska gång- och cykeltrafikanter. Det är verkligen kusligt att köra bil i Göteborg! Cyklisterna kör mot enkelriktat, ignorerar trafikljus och alla tänkbara trafikregler. Kan det ha något att göra med att yngre människor av miljö- och kostnadsskäl inte har körkort. Jag kan meddela för den intresserade att de röda, gula och gröna lyktorna som kommunen satt upp i stolpar inte är tidiga julprydnader utan har att göra med trafikreglering. Cyklisterna agerar ibland som självmordsbombare som vill dö som symboler för sitt miljömedvetande under hjulen på en bilmarodör. Inte lär det bli några 40 jungfrur dom får i himlen, men någon belöning kanske dom förväntar sig i livet efter detta.

Än värre är det med gångtrafikanterna. Hur är en mamma funtad som kör ut sin barnvagn över ett övergångställe för att få stopp på bilisterna? Visserligen rekommenderade Robert Aschberg detta, men han hade inget barn i sin vagn. Man vet ju att kollisionerna mellan gångtrafikanter och bilar blivit fler sedan man införde ovillkorlig stopplikt för bilister vid övergångställe. Man vet också att det är säkrare att gå över bredvid ett övergångsställe än på de vita linjerna. Skälet är att gångtrafikanterna inte bryr sig om att söka ögonkontakt med bilisterna utan bara kastar sig ut i gatan med den heliga rätten på sin sida. När man går över vid sidan av övergångstället försöker man kommunicera med korsande bilar på ett helt annat sätt.

Jag kan emellertid konstatera att man fortfarande har stiliserade människor med byxor på skyltarna som markerar övergånsställe. Kan det bero på att jämställdhetsministerna har insett att det inte alls är Herr Gårman som det talas om i visan utan "Här går man!" Det blir ju inte lika pedagogiskt för barn med "Fru går man!"

Nu är vi i alla fall tillbaka hemma i Frankrike och det känns skönt.

måndag 13 oktober 2008

Ännu en erfarenhet i det nya landet

Nu har vi varit hos vår franska tandläkare för första gången. Vi börjar känna oss ganska väletablerade nu. Vi har husläkare, är medlemmar i golfklubb, har besökt veterinären ett antal gånger med våra katter, anlitat advokat, har skaffat kattvakt och vi har tvingats utnyttja bilverkstaden oftare än vi skulle vilja.

Vår kvinnliga tandläkare var mycket trevlig och sååå lätt på handen. Lite knepigt var att jag och min fru fick komma in samtidigt och se på när den andre blev behandlad. Ganska kul faktiskt! Hon hade en hypermodern klinik med all tänkbar modern teknik samt liggstol som man kunde somna i om det inte hade varit för behandlingen. Lite soft Beatlesmusik tonade i bakgrunden.

Hon undersökte oss noggrant, slipade bort tandsten – inga sadistiska tandhygienister här inte – och lagade en tand som det gått en bit ur på mig. Det är ju aldrig trevligt att gå till tandläkaren, men det var faktiskt trevligt att betala. Eftersom vi fortfarande har provisoriskt socialförsäkringsnummer måste vi betala hela behandlingen direkt till tandläkaren och sedan kräva ut det av försäkringskassan och vår sjukförsäkring. Tandläkaren får inget av försäkringskassan som i Sverige. Döm om vår förvåning när hon bad om 57 Euro för oss båda. Det är ca 550 kronor. Senast jag var hos tandhygienisten i Sverige ville hon ha 500 kronor bara för att ta bort tandsten. Vad en undersökning kostar i Sverige vet ju alla och då får ändå tandläkaren en rejäl påspädning av försäkringskassan utöver vad han/hon debiterar oss kunder. Jag fattar inte detta!! Samma sak var det när vi opererade vår katt för ett bråck i bukhinnan – en operation som tog en timma. Det tog veterinären 85 Euro för. Vi hade blivit väldigt oroliga för hur vi skulle kunna betala operationen eftersom vi inte har någon smådjursförsäkring. Det blir inte så kostsamt sa veterinären lugnande och det var ju korrekt.

Det är bara att konstatera att det blir mer pengar över till god mat och gott vin och ett bidrag till den snuskigt dyra golfavgiften. Golf är inte direkt någon folksport i Frankrike och kostar därefter.

Annars var veckans begivenhet invigningen av byns nya Mediatek. Då gick alla man ur huset och det klipptes band av presidenten för Departementet Aude. Gamle borgmästaren beskrev hur byggnaden förr hade använts till allt från lada, vinlager, flyktingförläggning under kriget till provisorisk kyrka, kommunal samlingssal och garage. Nuvarande borgmästaren tackade alla inblandade allt från byggnadsfirman till dom som sponsrat bygget med några hundralappar. Ett dussintal borgmästare från grannkommuner var närvarande och många kände sig, på franskt maner, manade att tala länge och elegant. Detta tog sin rundliga tid!

Belöningen kom emellertid efter rundturen i Mediateket när borgmästaren bjöd på förfriskningar i kommunens samlingssal. Vad som är så imponerande är att kommunpolitikerna faktiskt tar sig tid att gå runt och prata med varenda kotte inklusive oss invandrare. Även grannkommunernas borgmästare fann nöje i att gå runt och språka med folk dom inte kände förut. Man blir faktiskt förvånad över denna version av medborgarkontakt.

I övrigt är vår fasad snart färdigrenoverad och vi åker till Sverige på ett par veckor om ett par dagar.