google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: december 2008 google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

onsdag 31 december 2008

Se svenskt TV i hela världen

För precis ett år sedan skrev jag om den första Julen i Frankrike. Jag berättade då bland annat om hur man bar sig åt för att se på svensk TV även om man ligger utanför de områden som kan ta emot svenska program med parabolantenn. Under det gångna året har jag lärt mig lite mer som jag nu kan berätta om.

Numera kan vi njuta av alla svenska radioprogram, massor av internationella musikstationer och mycket av SVTs utbud på ett enkelt sätt utan dyra investeringar. Radioprogrammen är naturligtvis webradio som vi tar emot med hjälp av vår dator. Man måste förstås investera i någon typ av bredband för detta. Jag använder ett fantastiskt trådlöst musiksystem som heter Sonos, men som kostar ganska mycket. Med det systemet kan man överföra trådlös musik till flera rum i huset och lyssna på olika saker i varje rum om man vill. Dessutom kan jag koppla min antikverade stereoanläggning och andra små ljudkällor som vi samlat på oss för att genom dom lyssna på radio eller musik så några nya högtalare behövs inte. Man kan faktiskt också spela en skiva på sin gamla skivspelare och lyssna på det i exempelvis TVns musikanläggning i ett annat rum med hjälp av den här utrustningen.

Det finns emellertid ett mycket billigare sätt att se på både TV och lyssna på radio. Vad man då behöver är en dator, helst bärbar dator, som man kopplar till sin TV. Om man har bredbandet i samma rum som TVn är det ju inget problem, men oftast finns den kanske på en annan våning. Då kan man köpa något som heter dLan Ethernet adapters. Det är en liten grej med vars hjälp man kan överföra sin bredbandsanslutning via elnätet i huset och på så sätt få trådlöst eller kabelanslutet bredband var man vill i hemmet. Elnät har ju alla. Man kan ofta köpa en sats med två stickproppar – den ena sätter man i ett eluttag där man har sitt bredbandsmodem, den andra sätter man i ett eluttag vid sin TV. Ofta har bredbandsmodemet en inbyggd sk. router. Har man tur har den några lediga uttag för ethernetkablar. Om inte får man köpa en switch som kostar ett par hundralappar. Installationen är ofta urenkel. Man kopplar bara en ethernatkabel från modemet eller switchen till dLan kontakten som sitter i eluttaget. Vid TVn kopplar men en ethernatsladd till den bärbara datorn som sedan ansluts till TVn så TVn blir en extra skärm. I min dLan fick man sedan installera ett program som identifierade vilka stickproppar jag hade och gav dom en adress och la också in ett krypteringsprogram- det var enkelt.

Nu är det bara att starta Internet på datorn vid TVn och gå in på http://www.svt.se/ och leta bland programmen. Under Play finns mängder av kul program. De flesta egenproducerade program ligger här i 30 dagar efter det de har sänts. Man kan också titta på nyheter och en mängd annat. I vissa fall får man ett meddelande att programmet av upphovsrättsliga skäl inte kan tas emot utomlands. Det finns emellertid bot även för detta. Man kan hitta program på nätet som tilldelar din dator en falsk IP-adress så SVTs server tror att du sitter i Sverige. Men det är överkurs. Om du vill testa det och samtidigt vara anonym på nätet kan du söka i Google efter "change IP address location" och köpa någon av de program som du hittar. Med ett sådant program kan du välja vilket land du vill låtsas att du befinner dig i.

Nog låter det som trolleri att överföra datatrafik i elnätet och på så sätt få bredband överallt i huset. Man kan installera upp till 15 stycken dLan-kontakter– beroende på fabrikat - om man har ett stort hus. En sats med två kontakter kostar 500-1000 kronor.

Numera ser vi På spåret; vi såg båda avsnitten av Selma igår – ganska uselt måste jag säga - och vi har mängder av serier och underhållning som väntar.

Om man vill lyssna till musik eller radio gör man på samma sätt, men kopplar sin dator till en musikanläggning eller TVns ljudanläggning och söker upp någon lämplig radiostation på Internet.

Om någon undrar hur andra Julen i frankrike var så får jag hänvisa till http://blog.france-midi.co.uk/blog där jag berättar på engelska den här gången. Det finns lite recept också; bland annat på min hemgjorda Julsnaps.

Tillägg 20120113: Tråkigt nog har utbudet från svensk TV över Internet kraftigt begränsats de senaste åren. Bara rena svenska produktioner kan ses numera. På Spåret funkar dock fortfarande, men inte Antikrundan för det är en utländsk idé.

tisdag 23 december 2008

Är åldersdiskriminering en svensk uppfinning som vi kanske borde sprida till resten av EU?

Jag hörde att men skall lägga fram ett svenskt lagförslag mot åldersdiskriminering. Man sa på nyheterna att gränsen dock skulle sättas vid 65 år. Som varje normal tänkande människa trodde min fru att det betydde lägsta gränsen, dvs. att man inte får diskriminera personer över 65. Eftersom jag råkar vara en betydligt mer luttrad person och inte i onödan behäftad med tro på rimlighet i myndigheters och politikers utövande av sina befogenheter insåg jag emellertid att det naturligtvis handlade om personer under 65 år. Min fru betraktade mig som en komplett stolle som kunde tro något så absurt, men det visade sig ju att jag hade helt rätt. Min fru trodde väl i sin godhet att det var regeringens reaktion på alla de fall av vanvård som kommit fram under senare tid, men icke så. Man får således fortsatta att behandla människor över 65 lite hur som helst och deras lagskydd är fortfarande sämre än för hundar, katter, grisar och hästar i Sverige. Ur ett internationellt perspektiv är det här ganska intressant.

Jag har tidigare nämnt stolliga outvecklade kulturer i Asien som anser att ålder är något som man bör ha vördnad för och de Sydeuropeiska tokerierna med att barnen tar hand om föräldrarna och passar upp dom på ålderns höst, inte tvärtom som i utvecklade kulturer som den svenska. Det ringde en kvinna häromdagen till oss och frågade om vi inte ville ha lite kommunal hemhjälp eftersom vi var pensionärer. Vi sa nej tack för vi tycker vi är lite för unga för det ännu. Här kallas det förresten inte pensionärer utan ”den tredje åldern” och för den gruppen ordnas allehanda trevligheter genom kommunen förutom att vi även är välkomna på alla andra festligheter som vilken medborgare som helst.

I USA som vi brukar se som en förebild i både deras stolligheter och det dom gör som är bra är lagarna mot diskriminering oerhört strikta. Man kan i manualer för anställningsintervjuer läsa om vad man absolut inte får fråga om eller ens beröra för att inte bli åtalad. Bland dessa saker är ålder, religion, politisk uppfattning, sexuell läggning, etniskt ursprung eller vilket kön den arbetssökande anser sig tillhöra. Att säga upp någon eller neka anställning på grund av ålder är i USA ett lagbrott. Någon automatisk avslutning av anställningen vid en viss ålder, som i Sverige finns inte.

Dessutom kan det var intressant att veta, att i USA, som kanske är det land som har flest utövande kristna och många av dem närmast fundamentalistiska i sin tro, är det förbjudet att ha religiöst präglade sammankomster för skolbarnen i den allmänna skolan. Detta angående den pågående debatten om kristna skolavslutningar i Sverige.

I Sverige har man således ett lagförslag att man inte får diskriminera någon under 65 på grund av ålder när denne söker arbete. Dessutom försöker staten på alla sätt göra det så svårt ekonomiskt så personer över 65 skall tvingas fortsatta arbeta även om dom inte vill det. Diskriminering handlar ju inte bara om arbetsmarknaden kan man tycka.

Nu sträcker sig den svenska åldersdiskrimineringen mycket längre än så. Jag har rest mycket i olika kulturer och ingenstans ser man så ålderssegregerade miljöer som i Sverige. Var man än kommer i världen är restauranger, kaféer och andra samlingsplatser för att inte tala om umgänget mellan vänner och i familjen åldersintegrerat. Där möts allt från små barn och bebisar till åldringar och mest förbluffande är att unga människor, till och med tonåringar i viss mån, faktiskt verkar tycka om att blanda sig med både äldre och mycket yngre.

För ganska många år sedan när min fru och jag var strax under 50 gick vi på den Irländska puben The Dubliners i Göteborg eftersom dom hade bjudit in ett mycket bra irländskt Ceili band som jag kände till från min Irlandstid. Publiken var uteslutande under 25 år och det var en fin stämning. Bäst vi stod där vände sig en tjugoårig yngling till oss och frågade vad vi gillade musiken. Efter lite småprat sa han: ”Ni inser väl att ni är väldigt malplacerade här, eller hur?” ”Nej”, sa vi och tittade på våra kläder som väl var lite oungdomliga i jämförelse med resten av publiken. Det kom fram att han ansåg att vi var alldeles för gamla att gå på musikpub. Jag blev lite ilsk på hans fördomsfullhet och påpekade att det visade bara hans okunnighet om Irländsk kultur. På Irland hade nämligen puben varit full av människor i alla åldrar från de yngsta som fick vistas i lokal där alkohol serverades till 90 åriga gubbar och kärringar.

Tänk på de nästa gång ni går ut – i Sverige är åldersspannet på många ställen mycket litet. Om ni nu vågar gå in på ett inneställe för ungdomar där ni blir uttittade. Dom är emellertid snälla så prova på; om dom slår någon så är det varandra säger statistiken.

lördag 20 december 2008

Julen kommer med värmen

Det har blivit varmare igen. Det har varit svinkallt och båsigt en tid. Men idag var det bättre och det skall hålla sig över Julen hoppas vi. Solen sken idag och det var 16 grader varmt när vi tillbringade hela dagen i Montpellier för att köpa julklappar. Montpellier är verkligen en vacker stad med ett oerhört utbud av affärer av alla slag och dessutom en mycket fin Julmarknad. Vi gick på vår favoritrestaurang och åt lunch – L’Assiette au Boeuf. Det är en restaurang i gammal stil, stor men ändå mysig med sin ålderdomliga inredning. Restaurangen var närmast fullsatt av människor i alla åldrar och samhällsklasser. Där satt ett långbord med paranta kvinnor i ”den tredje åldern”, några unga nykära piercade ungdomar, flera familjer, lite affärsfolk, några riktiga gamla original som åt med kepsen på som sig brukas här av gamla män från landet och ganska många turister både från landsbygden och från främmande länder som Sverige eller Spanien.

Man äter väldigt bra och prisvärt där. Vi åt deras trerätters meny som inleddes med en Kir. Förrätten var en utsökt kryddad lövtunn carpaccio med basilikaolja, svartpeppar och citron. Gudomligt! Jag åt ”bavette” med senapssås och min fru ankbröst med persikosås. ”Bavette” är en speciell mycket mör köttbit som man skär längs med fibrerna i något mindre än en cm tjocka skivor och steker lätt. Det enda som vi inte var helt nöjda med var att ankbröstet var en aning för mycket stekt. Det är lite krångligt med stekningen i Frankrike. Man har ett antal olika grader, ”bien cuit” som är genomstekt och anses vara förstörts kött, sedan kommer ”à point” som närmast kan jämföras med vårt medium, vidare ”saignant” som är vad vi kallar blodigt samt ”à peine” eller ”bleu” och då har köttet bara fått studsa i pannan och är inte ens riktigt varmt inuti. Normalt sett är franskt ”à point” mitt emellan blodigt och medium i Sverige, men fler och fler franska kockar steker på lite extra när det kommer turister som dom tror är engelsmän – trist! Det hela avslutades med min favoritefterrätt ”nougat glacé” som är en frusen efterrätt gjord på samma massa som fransk nougat, dvs. grädde, honung, mandel, pistashnötter och lite annat gott. Ett gott rödvin samt kaffe ingick i priset 23 Euro per person.

Dagen började riktigt bra eftersom min fru äntligen fick besked om att hennes ”Carte Vitale” är på gång. Det enda sätt som en svensk kan förstå vikten av detta är om man jämför det med att få svenskt personnummer. Med detta gröna kort är man helt plötsligt någon i Frankrike. Hos läkaren stoppas det bara in i hans läsare så kommer återbetalningen av patientavgiften in direkt på ens konto. På apoteket är det bara att lämna fram kortet så får man sin påse utan att några pengar byter ägare. Om man vill ha massage eller gå till tandläkaren så vips lämnar man sitt kort och försäkringskassan och den privata sjukförsäkringen gör upp alla mellanhavanden utan att jag behöver förstå hur det gå till. Att få det är emellertid inte så lätt.

Först och främst skall den svenska omsorgen avsäga sig omvårdnaden och lämna över oss i händerna på den franska dito. Detta kan bara ske om man är pensionär med ersättning från det allmänna pensionssystemet. Sedan skall man ha papper från svenska folkbokföringen som visar vem man är – utdrag ur befolkningsregistret. Där räcker det inte med vem man själv är utan även ens föräldrar måste redovisas med flicknamn i tillämpliga fall. Sedan skall detta översättas till franska av någon på den franska myndigheten, vilket tar en oändlig tid med exotiska språk som svenska. Att det inte står särskilt många ord på svenska utöver namn, födelsetid och födelseort gör ingen som helst skillnad. Man borde kunna använda automatöversättningen i Google för att lösa problemet. Jag har emellertid fått mitt grön kort för länge sedan så min fru har varit omåttligt avundsjuk.

Dessutom fick jag officiella bevis på att jag lever idag. Svenska försäkringskassan vill varje år ha ett stämplat papper från fransk myndighet som intygar att vi lever. Det är för att inte emigrerade personer eller tidigare invandrare som återvänt till sitt hemland skall kunna kvittera ut pensioner efter sin död. Vi går därför ned till borgmästaren en gång per år med passet som visar vilka vi är och gör några väl avvägda rörelser som visar att det finns liv i oss varefter dom stämplar lite här och där på ett papper som vi skickar till Visby för att det skall gå till Östersund för skanning och sedan åter till Visby för inmatning. Det är inte bara fiskfilé man skickar runt jorden. Visserligen visade vi upp oss på skattemyndigheten i Göteborg när vi var där i oktober men mitt papper kom bort på något sätt mellan Götet och Visby. Eller också var det kanske för att jag var trött den dagen på grund av ryggskott och influensa. Tjänstekvinnan på skatteverket kanske tyckte det såg ut som om jag inte skulle bli så gammal? Det finns ju ett irländskt uttryck för hur man känner sig vissa dagar; ”death warmed up” så det är kanske inte att undra på att jag fick skicka in ett nytt levnadsintyg.

Nu är det emellertid Jul snart och det är lite osäkert hur det blir med besöken från Sverige. Endera blir det svensk Jul med svenskar eller fransk Jul med ostron, gåslever och champagne i splendid isolation för oss två. Men då åker vi nog till någon utsökt restaurang, eftersom många är öppna hela helgen. Jag har kryddat snapsen för den behövs ju under helgen i vilket fall. Strax efter nyår åker vi till Cuba med vänner från Norge. Det gäller att skynda sig dit innan det blir fritt och amerikanska maffian får en motsvarande lekplats som den ryska fick när friheten kom till Sovjet.

Dagen avslutades lika bra som den började – jag fick hem min nyinköpta hårddisk på 1 TB som jag skall ha som backup för min samlade musik och mina bilder.

onsdag 17 december 2008

Hjalmar börjar anpassa sig


Hjalmar mår bra igen. Ibland har vi varit lite oroliga för honom. För ett par år sedan, medan vi bodde i Sverige, trodde åtminstone jag att han hade fått en livskris. Han var nervös och allmänt stirrig och drog sig undan all kontakt. Det visade sig inte vara så farligt emellertid; han hade missbrukat droger så när vi såg till att avlägsna odlingen av stimulerande växter från vår trädgård så repade han sig ganska snart.

När vi nu flyttat till Frankrike känner han sig lite vilsen igen och har varit lite kitslig mot besökare och inte gärna velat vistas utomhus. När vi emellertid lyckades övertala honom om att ta en tur i byn verkade det som om han hade gått vilse. Han kom inte hem igen på hela natten. Vi blev riktigt oroliga och letade överallt tillsammans med hans bror som tyckte det var jättejobbigt att brorsan försvunnit. När vi just hade tänkt efterlysa honom dök han emellertid upp och då visade det sig att han hade råkat ut för en olycka och var ganska allvarligt skadad.

Vi fick åka akut med honom för omplåstring och det visade sig att han hade fått en spricka på bukhinnan som var tvungen att opereras. Nya som vi var i Frankrike hade vi inget försäkringsskydd och det vet ju alla vad sjukvård kostar. Han fick ligga kvar över natten och på morgonen opererades han. Han var så trött efter nedsövningen att han bara kunde kika slött på oss på hemvägen i bilen. Operationen gick bra och kostade faktiskt bara 800 kronor.

Nu är det en tid sedan och Hjalmar har blivit mer utåtriktad. Idag tog han faktiskt mod till sig och visade lite intresse för grannflickan som brukar promenera förbi vårt hus då och då. Han förstår också mycket bättre vad vi säger till honom. Enkla ord som köket, terrassen, mat, räkor har han förstått länge, men igår insåg vi att han förstår när man frågar om han vill hoppa upp i fönstret också, vilket är ganska avancerat för en katt. Och jag som trodde han var lite klen å huvudets vägnar för några år sedan. Det var ju skönt att han inte fick några men av sitt missbruk av kattmynta i trädgården i Björboholm.

En tidigare kollega berättade en dag att hennes katt hade fått två ungar. ”Är det inte en ganska liten kull för en katt”, frågade jag. ”Jo det är det nog normalt sett”, sa hon, ”men för en kastrerad hankatt är det ganska bra”. En god vän till henne som studerade till veterinär hade kastrerat ”katten”. Man undrar vad han skar bort.

Hjalmars bror Champis som är född i samma kull, men har en annan far, är en helt annan personlighet än Hjalmar. Han är en Ragdoll, dvs. en blandning av svensk bondkatt – eller europeisk korthårskatt som det heter - och en Birma. Han föredrar dyra designade möbler, kryddstark mat, franska ostar och annat exotiskt och vill helst sitta på en kudde och slicka sig, medan hans bror alltid har sprungit ute och jagat småvilt. Själv var Champis emellertid specialist på att fånga småmöss som satt och kalasade på soporna under diskbänken. Det var en morgonritual han och jag hade i Björboholm. Vi smög ned i köket utan att tända ljuset och öppnade försiktigt underskåpet – ett snabbt utfall och den lilla musens saga var all. Efter en kort tid blev det musbrist, men ritualen vidmakthöll vi ändå. För övrigt pussade Champis grannens Bordercollie igår.

torsdag 11 december 2008

Vardagliga funderingar i Julstöket

Vi tänker inför en luciatradition tillsammans med våra vänner i byn. Lucia är något ganska exotiskt och ganska knepigt när man tänker på hur sekulariserade vi svenskar normalt är. Den dagen på året gottar vi oss åt sånger både med hedniskt och religiöst innehåll. När en engelsk kollega och jag för några år sedan hade ett luciatåg som ingressbild till en föreläsning vid ett amerikanskt universitet var vi tvungna att berätta att det inte hade ett dugg att göra med KKK som amerikanare normalt förknippar med personer klädda i vita lakan.

Jag har lyckats komma över en inspelning av SVTs luciaprogram från Olofsfors bruk. Bättre än så kan det inte bli om man vill visa utlänningar svenska seder. Hur jag fick tag på den tänker jag inte tala om för då kanske jag inte får fira Jul med familjen.

Vi tänkte bjuda på glögg och pepparkakor medan vi ser på luciafirandet från Olofsfors. Sedan blir det ett smörgåsbord med svenska specialiteter, öl och snaps. Snapsen blev ett problem i år eftersom alla svenska snapsar var slutsålda på IKEA. Det blir att krydda själv. Lyckligtvis kan man köpa 90% alkohol på apoteket för 7 Euro litern. Den är utmärkt att extrahera smaker ur olika kryddor med och sedan smaksätter man lämpligen en flaska Absolut vodka med detta.

Vi har bakat lussekatter också. Då stötte vi på oväntade problem. Fransmän bakar normalt inte annat än som mycket exklusiv hobby. Det finns således bara torrjäst i butikerna och det kan vi inte så mycket om. Färsk jäst kan man emellertid köpa hos bagaren kom vi på så det löste sig. Då kom nästa problem – saffran. Det finns saffran men den är till för matlagning och har inte alls den kraft som svensk saffran har. Vi fick ett doseringsproblem. Vetemjöl finns men det är också det enda mjöl man har. Vill man baka något annat än vanligt vetebröd är man hänvisad till färdigblandat bakmix som man bara tillsätter vatten och lite olja till.

Så var det russin och mandel. Mandel odlas överallt här men är ändå svindyr att köpa liksom russin. Man får uppsöka en arabisk affär där priserna är mer rimliga. Å andra sidan kan man köpa färdigmalt mandelmjöl för att göra marsipan och det är inte så oerhört dyrt. Knepigt!

En verkligt knepig prissättningsfråga kom jag på härom dagen. En god vän till oss tillika vår kattvakt bor i Villemajou som ligger i vår kommun och har anor från romartiden då den hette Villa Major. Hon äger där några hektar vingård som är bland de bästa som finns i trakten. De arrenderas av vingurun Gerard Bertrand som är uppväxt på Villemajou. En av hennes tegar kallas La Forge och ger upphov till ett av de dyraste viner från AOC Corbières Boutenac man kan finna. På vingården kostar en flaska mellan 40 och 50 Euro. Döm då om min förvåning när jag hittar just det vinet på Systembolaget för 297 kronor. Visserligen finns bara 9 flaskor i hela Sverige varav en i Alingsås!? Den hugade får skynda sig – den finns inte som BiB. Dessutom skall det mycket till att köpa en 2002 för så mycket pengar. Den enda vingård jag har hittat som lyckats göra utsökta viner från det året är Château La Voulte Gasparets som ligger några hundra meter från Villemajou, men deras viner finns inte på Systembolaget.

I övrigt så förundras man över mediebevakningens enahanda inriktning i Sverige. Skall man döma av nyhetsbevakningen är den globala uppvärmningen och jordens undergång uppskjuten tills vidare medan man gottar sig åt finanskrisen så folk inte vågar köpa någonting, allra minst byta bil. Det är också intressant att bilen som för några veckor sedan var roten till allt ont och vars önskade hädanfärd skulle rädda vår jord åt framtida generationer, nu har fått en oerhörd betydelse för vår framtid och Sveriges väl och ve. Nu stämmer all upp i kören att svensk bilindustri, och all annan bilindustri också för den delen, måste räddas. Nu verkar ju miljöproblemen med bilen lösa sig själva så man borde väl vara glad?

Annars blir det väl som när man la ned Volvos fabriker i Uddevalla och Kalmar på grund av dålig orderingång. Precis när fabrikerna hade stängts hade konjunkturen vänt och Volvo saknade kapacitet att möta efterfrågan. Det borde inte vara så svårt att förstå att så snart ekonomin vänder kommer det att bli en oerhörd rusning efter nya bilar igen, speciellt eftersom den gamla fått rulla några mil till och folk är galna av köpabstinens. Men det kan ju bli så långt fram som nästa kvartal eller nästa år och så lång uthållighet har ju ingen industri eller aktieägare idag.

söndag 7 december 2008

Akutsjukvård i Frankrike

Jag håller på och tillverkar ett träräcke till vår spiraltrappa. Det är ett ganska komplicerat arbete. Om någon är intresserad av trähantverk så beskriver jag det ingående här. I samband det råkade den kniv jag arbetade med slinta och jag skar rakt genom arbetshandskarna och in i handen. Det blev ett ganska rejält jack drygt två centimeter långt och 5 millimeter djupt precis där handloven möter handen. Att säga att det blödde är att underdriva; det blev rena blodbadet innan jag kunde stoppa det med en rejäl sudd pappersnäsdukar som tryck och byggtejp virat omkring. Snacka om att jag har välslipade verktyg, men nu förstår jag bättre betydelsen av "att arbeta på egen hand".

Vad gör man en lördag 11.45 när något sådant händer? I Sverige hade det bara varit att åka till akuten och tillbringa de närmste 8 timmarna bland andra sjuklingar. I Frankrike ringer man sin husläkare i grannbyn. Hans fru svarar och meddelar att han är på hembesök och kommer tillbaka om tio minuter, men det är bara att komma till mottagningen.

När vi kommer dit finns redan tre andra patienter på plats och medan vi väntar kommer en mor in med sin åttaåriga dotter. När nästa patient skall in frågar läkaren om inte den lilla flickan kan få gå före. Som barn gör slår hon på stora tårflödet omedelbart när hon går genom läkarens dörr. Innan har hon skämtat med sin mamma totalt obekymrad.

Det tar väl ytterligare 20 minuter innan det är vår tur. Jag berättar vad som hänt och säger att jag nog behöver en tejpning för att stilla blodflödet. Vår läkare ser riktigt upplivad ut, skrattar, skämtar och ler med hela ansiktet. ”Äntligen något kul att ta itu med mellan alla snuvor och magont”, verkar han tycka. Han konstaterar att jag inte skadat några nerver och viktiga blodkärl, sedan hummar han lite och säger att ha nog måste sy, men tänker ändå försöka med en tejp först. Det visar sig emellertid svårt att få tejpen att fästa i blodet så han tar fram sygrejorna. Han undrar om jag vill ha bedövning och jag säger att jag inte har någon erfarenhet av att någon syr i mig så jag vet inte riktigt. Nu har jag lämnat blod i 25 år och mött mer eller mindre klantiga sköterskor så hur mycket värre kan hans synål vara tänker jag och avböjer bedövning. Hur som helst var det inte värre än gamla tiders grova blodgivarkanyler så jag överlevde.

Så behövde jag nog en stelkrampsspruta så läkaren ringde till apoteket med dom hade stängt för veckan så det fick bero till måndag då jag skall komma tillbaka för att byta bandage. Innan jag kommer dit åker jag till apoteket och hämtar stelkrampsvaccinet. Hela proceduren tog väl en timma från det vi lämnade hemmet. Det kallar jag för tillgänglig sjukvård. Man tror inte det är sant när man är van vid den svenska sjukvården. Hela kalaset kostade 22 Euro och det får jag tillbaka från den franska försäkringskassan. Stelkrampsvaccinet kommer inte att kosta ett öre för det debiterar apoteket min sjukförsäkring direkt. Dessutom har läkaren skrivit ut lite omläggningsgrejor och decinfektion också så jag har hemma och det kostar heller inget.

Det blir väl en veckas uppehåll i arbetet, men det finns mycket annat att hitta på. I morgon åker vi till Château l’Hospitalet på julmarknad och kanske blir det någon låda av deras utsökta viner också.

måndag 1 december 2008

Vin- och Julmarknad i Corbières

Idag söndag var vädret som det skall vara igen. Solsken, vindstilla och hyfsat varmt – en underbar dag! Man kunde ana det igår kväll när man såg en dubbel regnbåge över vinfälten och en lovande klar himmel vid horisonten.

Vi har varit på vinmässa i Bizanet idag. Hela byn var avstängd och mängder av producenter bjuder på provsmakning av sina viner. Stånd säljer hantverk och julprydnader och utanför kyrkan uppträder folkdanslaget och byns catalanskinspirerade orkester.

När man går in i byn köper man ett glas för 3 Euro som man hänger runt halsen i ett snöre så man har något att dricka ur – sedan är det bara att ta sig verket an. Det blir ganska mycket vin att smaka av, men skall man klara sig får man spotta, vilket låter blasfemiskt för de flesta svenskar. Man blir faktiskt lite på lyran ändå så det är lugnt. För tio år sedan, när vi arbetade med vin, var vi i Montpellier på den stora årliga vinmässan. Efter att ha spottat vin från nio på morgonen till fem på eftermiddagen var vi ganska runda under fötterna och allt smakade likadant. Nog är det ett hårt liv man för?

Vi var emellertid lite rationella och smakade bara på viner från vingårdar vi inte kände till i Bizanet. Vi samlade intryck för att besöka vingårdarna i lugn och ro senare. En liten paus i drickandet tog vi också för att äta lite ostron och prova ett trevligt vitt primörvin gjort på den urgamla Bourboulencdruvan som ursprungligen kommer från Grekland och den tillika gamla druvan Macabeu som har sitt ursprung i Spanien. Dessa viner är värda att leta efter liksom vita viner gjorda på blandning av Rosanne och Marsanne.

Efter att ha provat oss igenom vinerna i Bizanet som huvudsakligen tillhör Terroir Fontfroide i Corbières åkte vi hem till Boutenac där man också hade julmarknad med viner, charkuterier, honung, marmelader, nötter, ost och dessutom mängder av saker som man inte hade en aning om att man kunde behöva.

Dagen avslutades med att vi åt fisksoppa hemma hos oss med vänner där vi provade ett vitt vin vi köpt under dagen samt ett utmärkt rödvin från Camplong. En liten Marc och en cigarr fick avsluta kvällen framför TV’n där vi tittade på jättetrevliga gamla Walt Disneyfilmer från 1930 och 40-talet. Ni vet sådana där som är tecknade för hand. Nog var de tecknade filmerna bättre förr. Synd bara att våra föräldrar inte hade TV.
Modern vinskördare