google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: oktober 2009 google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

lördag 31 oktober 2009

Brittsommar i Sydfrankrike

Igår på morgonen åkte våra vänner från Helsingborg tillbaka till Sverige. Dom besökte oss några dagar här som har varit helt osannolika vad vädret beträffar. I går hade vi 27 grader varmt, strålande sol och vindstilla. Vi var blöta av svett efter en promenad på Garigguen eftersom vi var alltför varmt klädda. I tisdags badade vännerna vid Narbonne Plage och fick applåder av de andra solbadande. Det har varit skollov i Frankrike den här veckan och med det vackra vädret så var stranden ganska välbesökt och några fler än galna nordbor badade.

Första morgonen åt vi frukost på terassen, vilket blir något att berätta när dom kommer hem början av november. Sista dagen lagade vi Moules Marinières (sjömanshustruns mussor) till lunch som vi avnjöt i solen på vår takoas.

Mornarna har därefter varit dimmiga eftersom hettan under dagen har mättat luften med fuktighet som fällts ut i morgontimmarnas relativt svala luft. Det var verkligen en syn härom morgonen när, ur dimman, en hord av människor - säkert 20 personer - dök upp i änden av gatan iförda full vandringsutrustning med vandringskängor, lusekofte och luve och modernaste snitt på stavgångarstavar. Innevånarna stod förundrade och skräckslagan i fönstren ungefär som man kan tänka sig de gjorde på den tiden vikingarna drog fram och invaderade Frankrike. Det var våra norska grannar som tog sin obligatoriska morgontur på den franska "vidda" i den daggfriska morgonen.

Vi har ägnat oss åt betydligt mer stillsamma men inte lika sunda sysselsättningar. Ett besök på restaurang Chéz Saskia i La Cité i Carcassonne var en trevlig upplevelse. Restaurangen hör till det exklusiva Hotel de la Cité där mängder av kändisar bott under alla filminspelningar som gjorts där. Väggarna var täckta av foton och autografer av naturligtvis alla franska kändisar som jag inte har koll på, men jag kunde indentifiera Walt Disney, Goldie Hawn, Grace Kelly samt det belgiska kungaparet och många andra. För 20 Euro kunde man äta dagens meny inklusive vin. En god löksoppa till förrätt, vildsvinsragu och efterrätt samt ett gott Corbièresvin bjöds och det var mycket vällagat. Någon gång i framtiden, vid något stort firande, måste vi prova deras gourmetmeny med sex rätter för 45 Euro.

Vi tog med våra vänner till Château de Luc för att köpa vin och det märkte vi var en upplevelse för dom. Bara det att få prova alla de viner man var intresserad av var för dom en upplevelse. Dom försökte säga att dom bara ville ha lite i glasen så jag fick förklara att man får den skvätt som anses lämplig för provning, men förväntas inte dricka upp om man inte vill utan spotta ut vinet sedan man smakat på det. Lite svårt för oss svenskar att smälta kanske? När sedan damen stoppade ned två extraflskor i våra kartonger och sade att det var en gåva reagerade till och med mannen i familjen som oftast är mycket cool. Han skulle be att få bonusflaska på Systemet i Helsingborg i fortsättningen sa han, "för det får man i Frankrike".

Nu vidtar vardagen, men ingalunda den trista, utan som vanligt är det fullt av aktiviteter. I kväll äter vi midddag hos våra amerikanska vänner och på söndag hos en engelsk väninna. Tråkigt nog missar vi en inbjudan i kväll till Cellier d'Orfé i Ornaisson där man bjuder på årets vita och roséviner samt buffé och konsert. Men det kommer fler sådana tillfällen från andra vingårdar så vi får nog vårt lystmäte under hösten.

måndag 26 oktober 2009

Folksam stjäl från de allra fattigaste och trognaste av sina medlemmar

Min mor ringde mig i morse och var väldigt ledsen. Hon hade fått ett brev från Folksam som meddelade att hennes största stolthet hade fråntagits henne. Min mor är 85 år och har en liten pension och har aldrig haft något överflöd att leva på. Hon har emellertid sedan 1985 betalat in till två begravningsförsäkringar i Folksam. Den ena såld genom hennes fackförening, den andra genom PRO. Det känns ju tryggt och bra att spara i arbetarrörelsens eget försäkringsbolag tyckte hon.

Varje gång jag besöker henne har hon med stolthet visat upp beskeden från Folksam som meddelat att det vid hennes död faller ut lite över 100 000 kronor tillsammans. Hon har påpekat att hon minsann har sörjt för sin begravning och även skrivit ned precis hur hon vill ha det inklusive vad man skall bjuda begravningsgästerna på. Att det måste bli några kronor över till oss två söner har hon med stolthet påpekat varje gång. Vi har försäkrat henne om att hon inte behöver tänka på detta, men också förstått att det har varit viktigt för henne "att lämna en liten slant efter sig".

Nu läser hon för mig, med sorg i rösten, att hennes kapital fram till 2011 har minskat till 41 000 kronor och efter 2011 får hon lite drygt 30 000 kronor. "Nu blir det inget kaffe på begravningen, det säger jag bara - om ni bjuder på kaffe så kommer jag upp igen och protesterar", säger hon med galghumor. Hon är en företagsam kvinna så hon ringde Folksam och frågade hur detta kunde komma sig och fick svaret att man är oerhört ledsen för detta - precis som det skulle hjälpa? Men man kan ju tänka sig att dom som jobbar på Folksam skäms oerhört över vad ledningen beslutat och lider med varje gammal människa som ringer och visar sin förtvivlan.

När Scandia för några år sedan förskingrade sina kunders medel och delade ut till sin egen ledning blev det ett herrans liv. Scandia har blivit synonymt med ohederlighet och Scandiadirektör har blivit synonymt med skurkaktighet. Scandiaaffären har blivit beviset på hur oförmöget det svenska rättsväsendet är att ställa näringslivets toppar till svars för ohederligt beteende. Något sådant behöver emellertid inte Folksam på sikt riskera. Att klandra Folksam för att göra precis samma sak som de fula kapitalisterna i Scandia gjorde är ungefär lika opassande som att kritisera Gud Fader för att han låter barn dö av svält i tredje världen. "Det måste finnas en orsak och mening bakom, som vi inte förstår", anser man när småfolkets försäkringsbolag i samarbete med arbetarrörelsens PRO och facket lurar nästan en halv miljon svenska pensionärer.

Jag vågar inte ens tänka på vad som skulle hända om samma sak inträffade här i Frankrike. Troligen skulle några miljoner franska pensionärer blockera alla motorvägar, järnvägar och flygplatser tills regeringen tog försäkringsbolaget i örat. Det var precis vad som hände för någon vecka sedan då de franska bönderna tyckte dom fick för dåligt betalt för sin EU-subventionerade överproduktion av mat. Några hundra traktorer och skördemaskiner tog sig en tur på de franska motorvägarna vilket fullständig lamslog all trafik. Det tog inte många dagar innan regeringen proklamerade stora lättnader för jordbrukarna inklusive ett års momsfrihet. Troligen strider samtliga stödåtgärder mot ungefär ett halvt kilo EU-regler, men sådana petitesser har aldrig en fransk regering brytt sig om.

Det goda med Folksams indragning av pensionärernas sparmedel är ju ändå att nu har Folksams ledning äntligen förtjänat sina kommande bonusar som måste bli något i hästväg efter en så resolut och strategiskt viktig besparing. Hoppas dom njuter av sina belöningar och att det blir lite över till de politiker och andra dugliga personer som sitter i styrelsen också. Så är det väl bara att önska lycka till i nästa val. Min numera bortgångne far sa alltid att om alla pensionärer förenade sig och röstade likadant så kunde dom bestämma Sveriges regering - men vem skall dom rösta på - det är frågan.

Om man ser frågan i ett vidare perspektiv så blir man ju än mer förundrad. Man anser att en av de stora frågorna för Socialdemokratiska partiet på deras förestående kongress blir vinster i offentligt finansierad verksamhet. Hur man utifrån denna diskussion tänker om verksamheten i arbetarrörelsens egna företag kan inte jag begripa. Här kan man inte skylla på kortsiktiga förväntningar hos aktieägarna, eller snikna ledningar eller kaptalismens bristande samhällsansvar. För vems skull är det så oerhör viktigt att stjäla pensionärernas sparslantar frågar man sig?

En målgrupp har ju många gånger varit förmögna människor som investerar sitt överflöd i olika typer av aktier, fonder och pensionsförsäkringar. Den här gången talar vi om de allra "minsta" i vårt samhälle. Vi talar om den gamle pensionären som aldrig kunnat samla ett kapital under sitt liv, men som vill sluta sina dagar på ett värdigt sätt där inte de efterlevande skall vara tvungna att ta av sina, kanske små medel, till en begravning, utan tvärtom kanske få ett par tusenlappar över som arv. För det är väl ingen som tror att välbärgat folk skulle bry sig om att sätta sina pengar i en begravningsförsäkring?

Hur ser då Folksams ledning som tagit detta beslut ut?

VD är den gudagode mjukisnorrlänningen Anders Sundström och styrelsen innehåller idel stöttepelare inom arbetarrörelsen, fackföreningsvärlden och folkrörelsesverige tillika garanter för rättvisa för småfolket. Dessutom är 7 av 12 kvinnor i Folksam Saks styrelse och 5 av 12 i Folksam Liv. I båda är kvinnor ordförande. I Folksam Sak har vi den numera kända Wanja Lundby-Wedin vid rodret och i Folksam Liv har ordföranden i KF Nina Jarlbäck den yttersta makten. Här blir det lite svårt att skylla på att man blivit vilseförd av männen och således inte riktigt förstått vad man beslutat.

Nog är livet underbart?!

lördag 24 oktober 2009

Musik, mat, loppis och en riktig storm

Vi är fullständigt slut idag. I går åkte min frus svåger och hans dotter hem efter en veckas besök. Vi har haft jättetrevligt, ätit och druckit och träffat vänner till oss och allt har varit perfekt. Ändå är det liksom att luften går ur en när gästerna åkt. Det blev mycket musik, min fru och svåger spelade piano, vi lyssnade på Camillas senaste skiva med bl. a. Piaf-tolkningar och inspelning från svågerns senast konsert med orkestern han dirigerar. Dessutom har vi varit på antik- och loppmarknad och mängder av restauranger. Gästerna fick också uppleva en riktig storm av det där slaget när den varma vinden från medelhavet driver upp vattnet långt på land så många vägar blir ofarbara. Allt har varit intensivt och fullt av upplevelser och så plötsligt är allt som vanligt igen och då säckar man ihop - det varar ungefär en dag.

Vi börjar förstå ungefär vad våra gäster tycker är speciellt med de här trakterna. Först och främst är alla oerhört begeistrade över vinerna. Man är inte van vid viner från dom här trakterna i Sverige och vet inte hur oerhört goda dom är. Nu spelar det nog en viss roll att man på plats faktiskt kan dricka viner som är mogna, vilket jag har insett man sällan gör i vanliga fall om dom inte är snabbmognade som vissa moderna viner är. Att dricka viner som har så där 6 till 10 år på nacken efter att ha fått ligga till sig i källaren är något extra.

Naturen är det andra man är förvånad över. Corbières högplatå är full av fantastiska små dramatiska bergsvägar; naturen har samma vänhet som i Toscana och överallt växer vin, vin vin i ett böljande landskap dekorerat med parasollpinje och cypresser och i allt detta dyker det ena vinslottet efter det andra upp. Bara några mil bort kan man uppleva marsklandskap och våtland som påminner om Camargue och vid nere vid Medelhavet sträcker sig de vida sandstränderna från Spaniens gräns till Rhônes utlopp. I norr ser vi Montagne Noir med snö på topparna under vintern och Pyrenneerna som syns i söder har redan fått rejäla snöhättor. Att sedan vår trakt har 300 soldagar oavsett vad väderrapporten säger om vädret i övriga Frankrike kan man stå ut med.

Maten är ett annat kapitel våra vänner gillar. Få svenskar ropar av förtjusning när vi föreslår ostron, musslor och snäckor, men de flesta är modiga nog att prova. Vi gör en nybörjarrätt där vi gratinerar ostronen i vinsås med Noilly Prat och riven ost. Invigningsriten är att äta ett levande ostron också och det brukar gå bra accompanjerat av förtjusta rysningar. Annars bjuder vi mycket på anka i alla dess former samt givetvis lamm, mängder av ostar och maffiga och matiga sallader.

Nu kommer två nya vänner på måndag och det ser vi fram emot. Vi hoppas också kunna träffa några andra svenska vänner som har hus i Minervois, men det kanske blir kort om tid - trist! Våra amerikanska vänner är på plats och jobbar på sitt hus och dom kommer att stanna över Thanksgiving som blir deras stora evenemang för hösten.

I övrigt mår katterna bra och hösten börjar avisera sin ankomst. Idag har den emellertid dragit sig tillbaka lite och vi hade 25 grader och strålande sol. Vi kunde åka med taket nedfällt hela vägen från Gironas flygplats i går och det var härligt.

måndag 12 oktober 2009

Spanska tjuvar, norska Nobelpris och andra tokigheter - och lite njutning också

Nu har vi några dagars paus mellan gästerna. Jag har passat på att olja och vaxa handledaren till räcket. Den är i princip färdig nu och blev helt som jag ville ha den. Vi har just vinkat av ett par väninnor från Norge som varit här på en intensiv snabbvisit. Massor av utflykter och god mat blev det och vi hade jättetrevligt. Vi besökte Le Petit Comptoir i Narbonne, stadens bästa gourmetrestaurang, tycker vi. Som alltid var det oerhört gott. Lunch på Château L'Hospitalet och besök i deras vinbutik är också obligatoriskt. De har en lunchmeny med vinbuffé för 26 Euro som på höst och vinter är superb. Nog är det underligt att även ett så bra ställe drar ned sina ambitioner på allt under sommaren när man inriktar sig på engångskunder som är mer intresserade av det fria vindrickandet är av maten. Så fort hösten kommer förbättras både urval och råvaror för att inte tala om urvalet av viner på buffén. Nu måste man hålla sig väl med stamkunder som bor i regionen samt alla affärslunchgästerna som frekventerar stället.

Annars har den stora grejen varit valet av Obama som fredspristagare. Våra amerikanska vänner som är demokrater och stora Obamafans är ganska förtvivlade. Nu kommer republikanerna att få något att skämta om och häckla Obama för under de närmaste åren. Stackars karl - och inte kan han tacka nej heller! Det är som dom säger i Amerika - med vänner som norska Nobelkommitten behöver man inga ovänner. Att "torbjörna" någon har blivit liktydigt med att fullständigt sänka någon i amerikanskt språkbruk nu. Torbjörn Jaggeland, ordföranden i norska Nobelkommitten måste känna sig nöjd över sådan berömmelse. Det tråkiga är att Nobelprisen förknippas med Sverige och folk ute i världen har lite svårt att skilja på de olika nordiska länderna. Jag tycker att det är dags att man döper om fredspriset till "Det norska fredspriset" så alla vet var det kommer från och vad man kan förvänta sig för stolligheter.

Idag har vi plockat dom första granatäpplena, det börjar bli kallare - 15-20 grader, men sol - och på fredag kommer min svåger och hans dotter. Vi skall hämta dom i Girona om vi nu vågar oss dit. Jag blev ju bestulen på min plånbok för ett par veckor sedan i Spanien. I veckan var våra vänner där och fick sin plånbok stulen så man åker inte gärna dit längre. Att ställa ifrån sig bilen där är att be om trubbel. Vi har blivit bestulna eller man har försökt robba oss nästan varenda gång vi har vågat oss över gränsen nu. Nog är det något som är galet när man alltid måste vara rädd för rån så fort man kommer dit? Spanjorerna kan ju inte skylla på att dom är ett fattigt U-land som svälter ihjäl om dom inte robbar rika turister heller.

torsdag 8 oktober 2009

Svenska språket kan också vara knepigt

Jag har ju uttryckt oro över vad för dumheter jag säger utan att veta det när jag pratar franska. Härom dagen skickade emellertid vår vän Eva exempel på hur vårt nysvenska språk också har sina dråpligheter under inflytande av invandring, dålig modelsmålsundervisning och påverkan från engelskan.

Här kommer några exempel:

Att det alltid är svårt med negationer och syftningar över huvud taget visar en skylt utanför en bensinstation i Uppsala där man kan läsa "Ingen parkering förbjuden" eller en skylt med "Tomgångskörning förbjuden högst 1 minut" . Andra godingar är "Priserna gäller endast när gatuköket är öppet", eller "Extra mört kött. Vi hänger själva i butiken". Det senare kan ju emellertid vara helt korrekt ungdomssvenska där "Hänger" betyder något helt annat än förr.

Lite allvarligare är det kanske för bilverkstaden i Göteborg som meddelar "Vi utför rost och plåtskador billigt". Kanske dom kan slå sig ihop med Vägverket och spreja bilarna med saltlake samtidigt?

Speciellt roligt blir det om man syftar på ett ord som utelämnats som affären som säljer "Frigående ägg" eller Medborgarhuset i Stockholm som meddelar att "Morgondagen är inställd pga bristande intresse". Kanske en följd av all skräckpropaganda vi utsätts för ständigt.

Särskrivning av svenska sammansatt ord inspirerat av amerikansk engelska blir allt vanligare bland svenska ungdomar. Vad sägs om restaurangen som serverar "Röd tunga" eller skylten i Lund som lockar med "Sjuk gymnastik".

"Posten hämtas då och då, ibland senare" som sitter på en brevlåda i Kittelfjäll får nog emellertid skrivas på ironins konto. Då är det lite värre med skidliften i Sunne som uppmanar gästerna att "Para sig tre och tre i liftkön" och för säkerhets skull varnar "Se upp så inga kläder fastnar i liften". Nog får utlänningarna en insyn i den ohämmade svenska synden i sådana fall. Kanske göteborgaren som på sitt loppmarknadsstånd lockar med "Vid köp av klockarmband - gratis påsättning", har blivit inspirerad i Sunne. Vårt språk kan vara både knepigt och ologiskt för den som skall lära sig det, som en vän som undervisade i svenska för invandrare insåg när en elev kom med följande fråga: "Religionsfrihet och åsiktsfrihet är begrepp som jag förstår, men vad innebär egentligen trosfrihet"?. Kan ju underlätta för försäljaren med klockarmbanden kanske, men i liftkön blir det lite kallt. På samma tema spelar klädbutiken som annonserar: "Idag rabatt på underkläder som avdrages i kassan".

Det är kul när man inte riktigt tänker på nästa steg som butiken i Gnesta som uppmanar kunderna "Ät fisk - bli frisk" och därunder tillägger "Affären stängd på grund av sjukdom". Jag har emellertid en egen favorit på samma tema. Härom året blev en reklammakare hjälte när devisen "Look at Opel Now!" lanserades för att visa att Opels dåliga rykte som rostig gevaliaburk var förbi. Några år senare såg jag en Opel, vid det laget oerhört bedagad och röd av rost, med uppmaningen "Look at Opel Now" kvar i bakfönstret. Tänk så tokigt det kan bli.

torsdag 1 oktober 2009

Det är trevligt med alla vänner som kommer på besök

Nu har vi haft en fantastisk vecka med min frus kusin och hennes man från Tyskland. Kusinen utvandrade till Tyskland för 43 år sedan och är etablerad i det tyska samhället. Vi har sporadiskt haft kontakt de senaste åren men det var första gången vi kunde umgås under en längre tid. Vi Hade en jättetrevlig vecka. Vi var flera gånger på stranden eftersom det var omkring 30 grader varmt och, påstod dom som gillar sådant, fantastiskt varmt och skönt i vattnet. Vi hann givetvis med ett antal besök på olika rstauranger och har ätit gott på terrasen varje kväll. Lite shopping har också hunnits med och ett besök i den fantastiska La Cité i Carcassonne.

Nu dröjer det bara några dagar innan ett par vänninnor från Norge anländer och sedan ser vi fram emot att min frus bror och hans dotter kommer hit på en vecka. Efter det får vi besök av vänner från Helsingborg, som är på resa i Frankrike.
Det har varit en händelserik sommar med otalig besök av vänner och släktingar och dessutom ganska mycket resande för oss själva.

Vi ser nu också fram emot att våra amerikanska vänner i byn skall återvända så traditionen med Hamburger-Martini-Friday kan återupptas.

Den stora händelsen under hösten är ändå att det skall anlända ett nytt barnbarn som vi skall inspektera under tre veckor i samband med Julen. Min fru stickar febrilt varje dag allehanda små grejor till den nya failjemedlemmen. Själv är jag helt upptagen med slutarbetet på trappräcket som blir något alldeles extra.