google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: april 2011 google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

torsdag 21 april 2011

Hummerfester i Boston

I förgår var vi hos min frus brorson och hans familj och åt hummer på svenskt vis. Det var väldigt gott och väldigt trevligt. Han är lärare i percussion vid musikskolan vid Berkley. I går åt vi hummer på amerikanskt vis. Det var en 5 kilos hummer som var stor som en hundvalp. Den räckte till 8 personer. Man kan tro att en så stor hummer skulle vara seg, men det var faktiskt den möraste och saftigaste hummer jag ätit. Det måste vara en annan sorts hummer dom har här än i Sverige.


Härom dagen var vi på konstmuséet och så glaskonstnären Shihuly vilket var väldigt ovanligt och en stor upplevelse. Vi träffade också min frus kusin och hennes dotter och gick på Oyster House vilket är ett klassiskt ställe. Vi hann också med att besöka baren Cheers som stått modell för TV-serien med samma namn.

Vi har också besökt Isabella Gardner Museum som är en privatbostad fylld med konstsamlingar som ägarinnan har samlat under sitt liv och sina resor. Man undrar lite hur hon lyckats köpa antika biktstolar och kyrkbänkar och romanska sarkofager samt massor av konst, däribland ganska många Anders Zorn.

Hon presenteras som en av de mest remarkabla kvinnor som levat i USA. Hennes prestation består i att hon ärvt snuskigt mycket pengar av sin pappa som hon spenderat på att resa och köpa konst som hon efter makens död samlade i ett eget byggt museum. Hon ansågs så enastående för att hon intresserade sig för såväl sport, musik, konst och trädgård. Dock ej som utövare för troligen hade hon väl till och med trädgårdsmästare. Kraven på att vara enastående är olika för olika människor. Muséet var emellertid ganska enastående, men vad kan man inte göra om man har helt obegränsade resurser.

I morgon åker vi buss till New York och det skall bli intressant. Vi har fått ett bra pris på Waldorf Astoria och det skall bli intressant att bo där. Troligen ruinerar vi oss väl på dricksen trots det rimliga rumspriset för där räcker det väl inte med en sketen dollar. Vi har små väskor så vi bär dom upp på rummet själva för säkerhets skull.

tisdag 19 april 2011

Prylar man måste ha

Vacker och praktisk ölburkshållare
Jag har hittat en mängd saker som jag inte hade en aning om att jag behövde, men nu inser jag att livet blir tomt och meningslöst om jag inte köper dessa prylar. Dessa fantastiska saker fann jag i den katalog som låg i stolfickan på Deltaflighten från Paris till Atlanta.

Hur har man kunnat klara sig utan en hundskallselliminator exempelvis. Det är en pryl som sänder ut ett mycket obehagligt ljud som bara hundar kan höra varje gång de skäller. Efter en tid blir hundarna stumma för livet. Super Bark Free har en räckvidd på ca 40 meter utomhus och kostar bara 120$.

En mycket praktisk sak är en universal programmerbar fjärrkontroll för alla elektroniska prylar i hemmet i form av ett trollspö. Tänk bara vilken kung man blir i kvarteret när man kan byta kanal på TV:n bara genom att vifta med trollspöt. Eller - man kanske kan stänga av när det går dåligt i fotboll genom att dänga spöt i huvudet på kompisen. Endast 90$.

Ett passande tillbehör till det här fyndet är en vacker ölburkshållare i form av ett bältdjur. Mycket omtyckt! 30$ för en hållare för två burkar, vilket är bra för då behöver man inte springa så mycket.

Medan vi grabbar tittar på fotboll kan frun roa sig med den nya flugdammsugaren. Kan även användas för att fånga spindlar och getingar. 60$ och då får frun, till skillnad mot fotbollfantasterna, motion på köpet eftersom insekter är både rörliga och misstänksamma.

Bland elektroniska prylar hittar jag den mycket användbara prylen SMS-lås för bilar. Om man installerar denna behändiga pryl i sin bil kan man inte skicka SMS från sin mobiltelefon. Väldigt bra för trafiksäkerheten. Vill man spara kan man ju helt enkelt bestämma själv att inte skicka SMS när man kör, men då måste man ju använda hjärnan och förmodligen skulle man inte köpa någon av dom här sakerna om man vore så himla smart. Endast 100$.

Min absoluta favorit är golfklubban med inbyggd grästrimmer. Alla golfare inser omedelbart vad denna pryl skulle kunna göra för resultatet. Man bara trycket på en knapp så öppnar sig toppen på drivern och en trimmer frigör sig. Sedan är det bara att fixa till så man kommer åt bollen och kan slå. 40$ är billigt för en golfdriver och lägre handikapp.

söndag 10 april 2011

Fantastisk festival i New Orleans

Om man vill lyssna till fantastisk musik så är French Quarter Festival i New Orleans rätt ställe att åka till. Den mer kända New Orleans Jazz Festival är inte alls lika bra. Visserligen kanske dom har mer kända namn men det kostar skjortan, det är massor av turister och man kommer inte alls lika nära musiken som på den här festivalen. Den här festivalen är för New Orleansborna själva, allt är gratis och man sitter närmast i knät på musikerna. Stämingen är fantastisk och man träffar New Orleansborna på ett helt annat sätt. Om man håller sig borta från den dekadanta Bourbon Street med alla horhus och skurkar kan man uppleva det verkliga New Orleans bara en gata från Bourbon Street.

Vi hade turen att få låna en lägenhet av vänner till vänner utan kostnad mitt i Frech Quarters - en fantastisk bostad, vacker inredd med en blandning av moderna designersmöbler och IKEA-kök av högsta kvalitet. Att sitta i pateon vid poolkanten och röka en god cigarr medan hustrun simmade i den lilla poolen var mycket avkopplande. Utanför porten hände allt vad musik, mat och folkliv man kan tänka sig heter.

Man blir lite fundersam när man går omkring på kvällarna och alla har en drink i handen och alla är glada och pratar med en, men man ser inte en enda onykter person. Man undrar lite, som svensk, vad det beror på att inga ungdomar springer omring och ööhar och vrålar och spyr i rabatterna trots en hög stämning, musik överallt och ständigt intag av drinkar.

I morse åt vi en klassisk sydstatsfrukost med allt vad man kan tänka sig - bacon, links, grits, stekt potatis med sås, pannkakor med lönnsirap, äggröra och en del annat. Vi avstod emellertid från husets frukostcocktail som var deras världsberömda Bloody Mary. Min fru provade den senare på dagen och den var både stark i % och oerhört kryddig. Det riktigt brände i halsen, men god var den - jag fick förbarma mig över den stackars drinken.

Det är intressant hur högt allt fransk står i kurs här. Franska liljan är symbolen för New Orleans och mycket man ser är franskinspirerat men uttalas på amerikanska. Trevligt och hemtamt, förutom maten som är ganska annorlunda. Lite knepigt tycker jag med denna ständiga blandning av fisk, skaldjur och kött i rätterna, men annorlunda.

fredag 8 april 2011

Musik i New Orleans


Resan tog lång tid, med många byten, men gick väldigt smidigt. Man får väl ta alla byten med jämnmod när man kan hitta så billiga biljetter med Delta (Air France). Toulouse. Paris, Atlanta, New Orleans, Washington, Boston, Paris och åter till Toulouse kostade drygt 7 000 kronor per person, Jag minns på den tiden jag jobbade och fick betala 6 500 för en ToR-biljett mellan Göteborg och Borlänge - och då fick man inte ens kaffe.

Musikälskare
Mest positivt på resan var Atlantas flygplats där personalen gjort en dygd av nödvändigheten med alla kontroller och tråkiga rutiner och bestämt sig för att vara trevliga och skämta till det. De äldre gentlemännen som slussade fram köerna skämtade och skojade med passagerarna och tulltjänstemannen som tog våra fingeravtryck och fotograferade oss tog sig tid att prata en längre stund om New Orleans och fråga oss om hur det var att bo i Frankrike. Mera sådant på våra flygplatser.

Efter 24 timmar utan sömn gick vi ut och åt lite typisk mat på det klassiska stället Coops. Det blev jambalaya, gamboo och lite annat gott med et utsökta lokala ölsorterna till.

Idag har vi lyssnat till massor av musik. French Quarters Music Festival håller just nu på. Det är en lokal musikfestival, mestadels för den egna befolkningen och allt är gratis. Senare kommer de "riktiga " festivalerna och då är det dyrt att lyssna till musik.

Det är en upplevelse att äta den spännande cajunmaten och möta alla trevliga och gästfia amerikaner som befolkar staden. Det behövs verkligen turister här för att få tillbaka inkomsterna efter den stora katastrofen.

Jag visste det tidigare, men min fru är djupt chockad över alla dessa gigantiskt feta människor man ser överallt. Det måste vara något grundläggande fel på det sätt man äter i USA - och vilket lidande det måste vara att bära omkring på alla dessa kilon i hettan.

onsdag 6 april 2011

Fundamentalistisk moral

En fundamentalistisk präst i USA - Terry Jones -har brännt muslimernas heliga skrift Koranen. Fundamentalistiska muslimer i Afganistan har svarat med att mörda FN-personal. Vår egen fundamentalist Lars Vilks hade oerhört svårt att svara på frågor i Radio om huruvida man kunde lägga någon skuld på den amerikanske prästen för morden. Lars Vilks menade att prästen ju inte gjort något olagligt enligt amerikansk lag, vilket prästen själv var den förste att intyga. I en intervju frånsade sig prästen allt ansvar och kände ingen ånger. Däremot bad han dagligen för de mördades familjer. Jag skulle betacka mig för hans förböner - det kan inte leda till något gott. Prästen berättade att församlingen hade haft en rättegång där Islam stod anklagad. Man hade kommit fram till utslaget att Islam var i grunden en ond religon och Koranen en våldsam och ond skrift. Domen var att brännas. Man kan väl bara rekommendera prästen och hans församling att läsa Bibeln och studera kristendomens våldsamma historia, men troligen har dom väl en censurerad version av både historien och Bibeln som passar deras bigotta världsbild.

Det är ganska intressant att dra paralleller mellan olika typer av fundamentalister. Gemensamt verkar vara att dom inte tar något ansvar för sina handlingar. Oavsett om man är fundamentalistisk religiös eller fundamentasistisk avseende den konstnärliga friheten och rätten att yttra sig så verkar personligt ansvar inte ingå i den moraliska utrustningen. Jag erinrar om konstären Elisabeth Olsson Wallin som kände sig djupt förorättad för att ett museum i Göteborg avkrävde henne ansvar för den utställning hon gjort. Genom sin utställning Jerusalem lyckades hon skymfa tre religioner på samma gång. Där ligger du i lä Lars Vilks!!

Men - kanske är det bara så enkelt, i många fall, som Aftonbladet antyder i sin rubrik; "Koranbränningen är Terry Jones enda chans att få uppmärksamhet". Vi vet ju hur kärvt det är för våra konstnärer.

Nu blir det kanske mindre bloggande en tid eftersom vi åker till USA i morgon. På tal om moral så upptäcker min fru medan jag skriver att någon, i natt, stulit tre säckar kattsand som stod utanför vår källardörr - jag glömde ta in dom igår. Eftersom dom är jättetunga måste någon ha kört in i vår gränd med bil för att få dom därifrån. Man vet inte om man skall skratta eller gråta åt eländet.